Saturday, 17 November 2012

Ledare Lärare Värnare Vän


“Din hund är en varg!” “Du är chefen!” “Hunden dominerar dig!” “Bristande ledarskap!”…Nu är det på tiden att vi lägger felaktiga stenåldersteorier bak oss och går vidare med korrekt, uppdaterad förståelse och kunskap. 
Vad är det vi egentligen är rädda för? Att om hunden tar över ledarskapet  - så börjar den gå till jobbet och betala räkningar? Eller om hunden klättrar i rang – så hoppar den en vacker dag upp och biter ihjäl oss?
Det här kan ju lätt låta överdrivet, men jag är ofta chockerad över hur förvirrade och fel informerade många av de hundägare är som jag möter i mitt jobb. Så här kommer mitt bidrag till att försöka ordna upp i begreppen.
Förändrat hundhåll
Det blir fler og fler hundar i samhället, med ägare som har mindre och mindre kunskap och erfarenhet. Är det en grund till att det florerar så många inbitna och felaktiga myter som dessa osäkra nyblivna hundägare sväljer med hull och hår? Eller är det på grund av att det är för många stora egon där ute som inte törs erkänna att de metoder och teorier de lär ut har varit felaktiga i alla år? Kanske vet de inte en gång att de är felaktiga…
I vilket fall som helst så går forskningen framåt, och förhoppningsvis blir vi fler och fler som vågar se bakåt och säga: “Vilken tur jag vet bättre idag, tänk vad jag vet i morgon!”.
Med det ökande antalet hundar ökar även mängden pengar vi spenderar på dem. I många västerländska samhällen har hunden även fått en annan roll, mer liknande sällskapshund och familjemedlem än som tidigare brukshund och arbetskamrat. Samtidigt med att det spenderas mer pengar hund satsas det större resurser på forskning runt hund, dess ursprung, beteende och behov.
Med de nya forskningsresultaten vänder vi gamla teorier ryggen och kastar myter på båten. De som förkovrat sig ny kunskap utvecklar nya träningstekniker och metoder. Med fördjupad insikt och förståelse kommer mer avancerad inlärningspsykologi, kombinerat med effektivare sätt att förmedla kunskapen vidare.
Utvecklingen går vidare, och så vi med den.
För 50 år sedan trodde vi det var hälsosamt att sola solarium og röka tobak – det gör vi inte längre idag.
För 50 år sedan trodde vi straff var den mest effektiva sättet att träna hund – det gör vi inte längre idag.
De missförstådda begreppen
Först skall vi se närmare på den vetenskapliga definitionen av de begrepp som senare används i artikeln.
Dominans: En individs demonstration av överlägsenhet, i form av högre rangposition, i förhållande till en eller flera andra individer.
Underkastelse: En individs demonstration av sin underlägsenhet, i form av lägre rangposition, i förhållande till en eller flera andra individer.
Resurs: Ett för den specifika individen eftertraktat föremål, så som mat, sovplats eller partner.
Flock: En grupp artfränder som har, för arten utmärkande, relationer till varandra.
Vargflock: En starkt sammanhållen storfamilj med strikt rangordning. Samarbete i form av jakt, passa på avkomma, försvar av territoriet. Ledande individ oftast föräldraparet.
Hundflock: En löst sammanhållen grupp individer med skiftande rangordning efter situation. I vissa fall samarbete i form av jakt, sällan i form av att passa på avkomma eller försvar av territoriet. Ledande individ varierar.
Rangordning: En indelning av en flocks medlemmar i olika nivåer efter kriterier som primärt handlar om “rättigheter” i förhållande till varandra.
Ledare:  Den individ i en grupp som tar de flesta viktiga initiativ och styr genomförandet på ett sådant sätt att de övriga gruppmedlemmarna deltar och utför uppgiften.
Dubbel socialisering: En unge, som under socialieringsperioden lever med både egna artfränder och individer av annan art (t ex människa).
Sympatisk relation: Bindningar mellan olika artfränder.
Hunden och vargen
Vi vet med säkerhet att hunden härstammar från arten Canis Lupus, och hunden definieras per idag som en underart vid namn Canis Lupus Familiaris. Men inom modern biologi diskuteras om det inte är aktuellt att ge hunden en egen artbeskrivelse i form av Canis Familiaris då hundens historia och utveckling per idag bär större prägel av människan än av vargen.
Om vi lägger ursprunget bak oss, och ser närmare på utvecklingen sedan hunden slog sig samman med människan, kanske får vi en mer korrekt syn på hur vi skall se på vår roll i hundens liv? Människan har genom domesticeringen selekterat de valpar som varit mest benägna att samarbeta med oss, och vi har styrt parningen mellan dessa hundar för att särprägla önskade egenskaper. Denna kontroll av avkomman kombinerat med hunddjurens medfödda förmåga till kommunikation och samarbetsvilja har resulterat i alla de olika raser och arbetsuppgifter som hundar har per idag.
Hunden och människan
Människan har format hunden till en, i jämförelse med alla andra domesticerade arter, unik arbetskamrat och dels tack vare detta samarbete har mänskligheten utvecklats till vad vi är idag. Hunden är den enda art på jorden som utvecklat ett eget språk med människan, och den enda art som ber om hjälp av människan när den är i nöd.
Så till den grad är hunden nu präglad på oss att den i många avseenden står oss närmare än sina artfränder. En vuxen hund väljer ofta sin herre över andra hundar, den är beroende av vår omsorg och styrd av våra handlingar. Det krävs förståelse och respekt från vår sida att bära det ansvaret.
En av de mest rörande studier jag läst om, på relationen mellan hund och människa, baserar sig på medicinska försökshundar. Syftet med studien var att öka livskvaliteten för dessa individer som ofta levde ensamma i torftig miljö och under stressande förhållanden. Man testade eventuell ökad livskvalitet genom olika former för berikelse som leksaker, upphöjda sovplatser, ljud och socialisering med andra hundar. Men inget hade så klart avgörande effekt som när försökshundarna fick umgås med människor. En daglig promenad, eller ännu hellre ett träningspass med mycket samarbete var utan tvivel den störst förhöjande faktorn för hundens livskvalitet.
Hunden utan människan 
Så hur klarar sig hunden utan oss? Om vi ser på till exempel ferala hundar, hundar som varit domesticerade men gått tillbaka till att leva i det vilda. De går inte tillbaka till vargens strikta flockstruktur. De går inte samman om att ta vara på avkomma, de samarbetar inte i jakt på stora byten och sällan försvarar de ett gemensamt revir. De rör sig löst mellan olika grupperingar och parar sig utan urskiljning.
Familjehundar som lämnas ensamma längre perioder under arbetsdagen mår bevisligen dåligt, och utvecklar i många fall problembeteenden. Det hjälper lite med ytterligare en hund i hemmet, då båda i detta fall ligger passiva och väntar på att ägaren skall komma hem. Den översvallande uppvisningen av glädje vid återseendet av ägaren är ett ytterst tydligt bevis på hur viktig människan i jämförelse med den andra hunden.
Skall vi ta begreppen på nytt?
Med denna uppdaterade kunskap och förhoppningsvis nyktrare syn på begreppen, behöver vi fortfarande oroa oss för att hunden “tar över makten” om den få gå först ut av dörren? Eller att ditt bristande ledarskap gör att hunden inte ser på dig som en flockledare? Att den snart styr över alla resurser om den får sova i sängen? Vi ser på begreppen en gång till.
Dominans: En individs demonstration av överlägsenhet, i form av högre rangposition, i förhållande till en eller flera andra individer.
Känner du att din hund är dig överlägsen i flertalet situationer? (nosarbete räknas inte!)
Underkastelse: En individs demonstration av sin underlägsenhet, i form av lägre rangposition, i förhållande till en eller flera andra individer.
Är det ofta du visar underkastande signaler som att lägga dig på rygg, slicka din hund i mungiporna, hålla svansen långt in mellan benen?
Resurs: Ett för individen eftertraktat föremål, så som mat, sovplats eller partner.
Är det du eller din hund som har kontroll över resurser så som mat, sovplats och partner?
Flock: En grupp artfränder som har, för arten utmärkande, relationer till varandra.
Eftersom människa och hund inte är artfränder, kan de då definieras som flock?
Rangordning: En indelning av en flocks medlemmar i olika nivåer efter kriterier som primärt handlar om “rättigheter” i förhållande till varandra.
Eftersom vi inte lever i en flock, är begreppet rangordning då aktuellt?
Ledare: Den individ i en grupp som tar de flesta viktiga initiativ och styr genomförandet på ett sådant sätt att de övriga gruppmedlemmarna deltar och utför uppgiften.
Vem tar flesta initiativ utav dig och din hund?
Dubbel socialisering: En unge, som under socialieringsperioden lever med både egna artfränder och individer av andra arter (t ex människa).
Är du rädd för att din hund tror sig vara människa, eller att du är hund? 
Sympatisk relation: Bindningar mellan olika artfränder.
Relationen till din hund är sympatisk per definition, är den det även dagligen?
Hunden och jag
Så hur önskar jag se på mig själv i relation till min hund?
Ledare: Det är ju otvivelaktigt jag som tar de flesta initiativ, och min hund verkar vilja följa dessa. Men jag uppfordrar gärna till att hunden tar egna initiativ!
Lärare: Som föräldrarna i en vargflock lär sina valpar allt de behöver för att överleva, är det mitt ansvar att lära mina hundar allt de behöver för att leva i vår värld.
Värnare: Som vilken förälder som helst passar på att deras avkomma är trygg, passar jag på att mina hundar är trygga och har ett så gott liv som bara möjligt.
Vän: Mina hundar är mina bästa vänner. Jag gör allt jag kan för att vara deras bästa vän tillbaka.

Nej!


Nej! Ordet mina hundar aldrig har hört, och inte en gång vad det betyder. Här är min syn på ett positivt och nej-fritt liv.
Icke önskvärt, eller naturligt beteende?
En ny valp eller hund i huset vet ännu inte vilka rutiner och regler som gäller, så vilken är det enklaste och mest effektiva vägen att lära den det?
En hund är ytterst sällan medveten om att den gör något “fel”, mer troligt är att den helt enkelt följer sin naturliga, eller framavlade, instinkt. Som till exempel att bita, skälla, markera, hoppa, utforska, eller stjäla mat. Vi kan alltså inte kräva – i vår för hunden ganska så onaturliga, mänskliga värld – att hunden instinktivt skall veta vad som önskas utav den. Lika lite som att vi kräver av våra barn att de skall instinktivt uppföra sig som vuxna.
Det är vårt ansvar att, på ett positivt och motiverande sätt, träna dem på vad de behöver lära för att kunna bete sig på ett önskvärt sätt i alla situationer.
“Mom – she’s doing it again!”
Korrigering eller förstärkning?
Straff (i form av för hunden påfört obehag) leder bevisligen till ökad stress, både hos hund och förare. Vi vet att straff fungerar, men vi vet också att positiv förstärkning fungerar bättre!
Ett vanligt förekommande problem är att vi uppmärksammar hunden bara när den gör något icke önskat, och ägnar den inte en tanke när den gör som vi faktiskt vill.
En god hundtränare är alltid observant på sina hundar, all vaken tid, inte bara på träningsbanan. På det viset är h*n alltid beredd att förebygga oönskat beteende, och förstärka önskat.
Till exempel när  hunden ligger lugn i sin säng, och du sitter framför datorn. Så plötsligt hör hunden att det kommer någon i trappuppgången och kastar sig skällandes mot dörren. Då vaknar du till och skriker Nej! Tyst! Fy! och tror att du på detta vis får hunden att sluta skälla. Hunden däremot, har  lärt sig att;
1)    man får massvis av uppmärksamhet när man skäller
2)    du är livrädd för fienden där ute i trappuppgången
Nästa gång hunden hör minsta ljud är den än mer än redo att hjälpa till, och skäller ändå mer…
Om du istället är mer observant på hunden, och förstärker den för att den är tyst, fast den hör att någon är i trappuppgången, så får du snart en hund som ligger lugn kvar i sin säng vad som än händer där ute.
Med ökad medvetenhet kan vi enkelt förstärka det önskade beteendet, och försvaga det icke önskade.
Ändå mer effektivt är det om du ser till att skapa träningstillfällen av de situationer där hunden agerar på ett icke önskat sätt, än att försöka rädda situationen när det kanske redan är för sent.
Säg inte Nej! – säg Ja!
Hunden är, av födsel, en opportunist som fort lär sig vilket beteende som lönar sig – inte för att den vet att det är fel, utan för att just det beteendet ger utdelning i form av något den vill ha som till exempel :
• Uppmärksamhet – även ett Nej! är uppmärksamhet.
• Lek – att du jagar den runt hela huset för att få tillbaka den stulna skon är en fantastisk lek.
• Mat – det man finner, det äter man.
Det är i mina ögon enklare, mer logiskt och framför allt mycket trevligare att be hunden om ett önskat beteende – istället för att straffa bort allt du inte önskar!
Jag anser det, på inlärningsstadiet, inte vara nödvändigt att någonsin använda korrigering. Att hellre be om ett alternativt, önskat beteende eliminerar det eventuella behovet för korrigering.
Eller som världsberömda tränaren Gary Wilkes uttrycker det: ” Du sätter dig inte in i en taxi och talar om för chauffören alla de ställen du INTE vill åka till.”
Det innebär så klart att jag på förhand måste träna in ett antal signaler som hunden förstår och kan utföra i olika miljöer, Genom att göra detta besparar jag både mig själv och hunden en massa frustration.
Bara genom att träna in “hit”, “sitt”, “släpp” och “på platsen sin” kan jag avleda i stort sett alla icke önskvärda beteenden. När sedan hunden gör som jag önskar, säger jag Ja! och förstärker det önskade beteendet.
Se exempel längre ned i artikeln hur man enkelt, med ett positivt betingat uppmärksamhetsljud istället för ett negativt betingat Nej! , kan avbryta och avleda de flesta former för oönskat beteende. Anledningen till att jag använder ett ljud istället för ett ord är att ljudet alltid låter det samma även om jag är stressad eller frustrerad. Det går inte heller att öka i intensitet med risk för att skrämma hunden. 
Brunbjörnen Pepper tränar mig att leverera godis fortare.
Har vi rättigheten att använda straff?
För mig är det frustrerande och sorgligt att skriva den här artikeln – borde vi inte ha utvecklats längre i förståelse för andra djur och för inlärningspsykologi? Vi har för länge sedan förbjudit aga i fostran av barn, varför tror vi det fortfarande är konstruktivt att använda straff när vi tränar hund?
Kanske för att hunden inte protesterar, för att den inte kan föra sin egen talan, för att den inte önskar något hellre än att vara oss till lags…
Många av dessa tankar har väckts när jag arbetat med andra djurarter som, i motsättning till hunden, inte är formade att följa vår minsta önskan.
Vad tror ni brunbjörnen Pepper hade gjort om jag smackade till honom över nosen varje gång han gjorde något jag inte tyckte om? Han hade antagligen bitit mig. Hårt. Eller om jag höjt rösten till vargarna? De hade sprungit sin väg och aldrig kommit i närheten av mig igen.
Bara för att vi har avlat bort hundens vilja och förmåga att försvara sig eller fly, innebär det att vi har rättigheten att straffa den?
Utvecklingen vidare
Mänskligheten har med evolutionen en förmåga att fokusera på det som inte fungerar, för att utvecklas vidare. Men har vi det nu inte så pass gott att det är dags att fokusera på det som faktiskt fungerar – och förstärka just det? Det gäller både hund, familj, vänner och kollegor. Om vi alla var mer medvetna om det postitiva i våra liv och bättre på att förstärka det, hade vi då kanske upplevt mindre stress, sjukdomar, frustration och konflikter?
Med ökad kunskap och förståelse har vi gått vidare och idag önskar vi lyckliga och trygga hundar. Hundar som vågar att ta initiativ och hundar med god självkänsla.
Hundar med ett liv vi kanske även önskar oss själva…
Så säg: Ja! – så god mat du har lagat idag älskling. Ja! – så glad jag blir när du städat på rummet ditt.Ja!  - så flink du var som hälsade på grannen utan att hoppa. Ja! – vilket gott jobb du gjorde!
Ja!  - till ett positivt, nej-fritt liv. 
“När du korrigerar din hund, så straffar du den för din egen bristande träning” Susan Garret 
Exempel på positiv avledning:
Uppmärksamhet!
Träna in ett smackljud med associationen god belöning. Detta ljud använder du sedan för att, när du får hundens uppmärksamhet, kunna avleda oönskad adferd.
1)    Mata hunden med många godisbitar, samtidigt som du gör ett smackljud. Repetera många gånger i flera miljöer.
2)    Testa om hunden förstått genom att göra ljudet när den är upptagen av något annat, uppmärksammar den dig – belöna med röstberöm och godis. Om hunden inte uppmärksammar dig, repetera steg 1 med godare belöning.
Hunden biter!
• uppmärksamhetsljud.
• när du får hundens uppmärksamhet, be om “hit”.
• när hunden kommer till dig, ta du fram ett gömt tuggben som ni “delar på” genom att du håller kvar i ena änden.
• beröm med rolig röst när hunden tuggar på benet.
Hunden hoppar!
• uppmärksamhetsljud.
• när du får hundens uppmärksamhet, be om “sitt”.
• när hunden sitter, ta fram en näve godis och släng på backen.
• beröm med rolig röst när hunden söker efter godiset.
Hunden stjäl!
• uppmärksamhetsljud.
• när du får hundens uppmärksamhet, be om “släpp”.
• när hunden släpper vad den har i munnen, ta fram en gömd leksak.
• lek rolig tillsammans en stund, eventuellt göm leksaken, leta och finn den tillsammans.
Hunden skäller!
• uppmärksamhetsljud (precis när hunden tystnar).
• när du får hundens uppmärksamhet, be om “på plassen sin”.
• när hunden lägger sig på sin plats, kasta till den en bit godis.
• beröm med rolig röst och kasta kontinuerligt godis så länge den är tyst.
Hos en äldre hund som påvisar oönskat beteende, är det viktigt att eliminera stresspåverkan som eventuell grund till beteendet. T ex ej tillgodosedda behov, under/överstimulanse, förändringar i vardagen, smärta eller sjukdom.

Wednesday, 29 February 2012

Livlina eller Liv i Lina?


Tänk dig ett liv med snöre runt halsen...

Scenario 1:
Du går ned Avenyn i Göteborg en busy shopping lördag. Du är glad och du vill så gärna gå in i alla skobutiker, hälsa på vänner du ser på andra sidan gatan och ibland stoppa och köpa en korv eller glass i kiosken. Men ikke! Någon har satt ett snöre runt halsen på dig, någon som har en helt annan agenda än det du har - och här gäller det att bara hänga med! Sicksakka mellan stora klampande fötter, barnvagnar och kafébord - och är man inte snabb nog - då rycker det till i halsen så att hela kroppen slänger med...

Scenario 2:
För några veckor sedan upplevde du något obehagligt, du blev jätterädd då en man i skinnjacka skrämde dig i parken på väg hem en sen kväll. Varje gång du nu ser en man i skinnjacka kommer minnet och rädslan krypande tillbaka från den hemska kvällen . Du gör allt du kan för att undvika att bli rädd igen, när du ser en man i skinnjacka så går du en annan väg, byter till andra sidan gatan och om mannen stirrar på dig ropar du "håll dig undan, jag är rädd!".
Tänk dig den här situationen med ett snöre runt halsen - du kan inte vända, du kan inte gå undan, du kan kanske inte en gång ropa - för någon har satt snöret så hårt åt, högt upp på halsen, så du kan varken andas eller prata. Det här scenariot är dessvärre inte bara en "Illusion" utan väldigt, väldigt vanligt i hundens värld...



Livlina
Bland alla de onaturliga ting vi utsätter våra hundar för är detta en av dem jag finner mest obehaglig. Vi sätter ett snöre runt halsen på dem. 
Det är ju i grund och botten för att hjälpa dem, så de inte skadar sig i den onaturliga miljö vi satt dem i - en livlina för att guida dem mellan bilar, människor och andra hundar.
Men om det nu är en lina för att hjälpa hunden, skall den inte då vara så behaglig som möjligt? Och hur skall hunden anpassas till att den sitter fast istället för att vara fri?
Hur lär vi små barn att vara säkra i trafiken - stryphalsband?

Gå fint! 
När valpen är liten vill den utforska världen och det är vårt ansvar att beskydda den från farliga situationer, lära den följa våra vägar och våra rutiner. En hund följer naturligt sett nosen sin och anpassar farten efter hur intressant den nya doften är. När hunden går med oss på promenad i koppel skall den vänja sig till att vi är hopplöst långsamma - och det är ju inte så underligt då vi bara använder 2 av våra 4 ben, tänker hunden - och vi har dessutom en tråkig ovana att aldrig följa de spännande dofterna, utan bara gå rakt fram på asfaltvägen.
Man får inte springa fram och utforska varken människor, hundar, katter eller soptunnor. Man skall bara gå raaaaakt fram och snusa moderat länge på det som råkar dyka upp just där. Suck.


Går illa!
Hur tränar många sina hundar att anpassa sig till denna begränsande och onaturliga övning? Jo, genom att dessutom göra det riktigt obehagligt att gå nära oss. Rycka, skälla, slita och dra - tror du hunden tycker det är mer kul att gå i koppel nu?

Eller - för de riktigt oförstående gårillorna - stryphalsband! Varför tror ni en hund i stryphalpband drar så förfärligt? Om någon satte en metallkedja runt en av mina mest känsliga kroppsdelar, då skulle jag försöka hålla mig så långt borta från den personen som bara möjligt!

Och skräckexempel nummer 1: Flexilina plus stryphalsband. Kombinationen av ett koppel som lär hunden att dra plus ett halsband som skall förhindra att hunden drar. Kan det blir mer paradoxalt?

En intressant faktadetalj är att stackel/pigghalsband faktiskt är mindre skadligt än stryphalsband. Belastningen fördelas mer jämnt runt halsen på ett pigghalsband, medan strypkopplet skadar både nacke, strupe, nerver och blodådror.



Halsbandskador
Forskning visar på att i stort sett alla hundar lider av obehag påförda användandet av halsband. Strupröret blir sammantryckt, nackvirvlarna belastas, nervtrådar kommer i kläm, blodtillförseln till hjärnan minskar.
För att parera obehaget av halsbandet spänner hunden musklerna i halsen och spända muskler i nacken leder logiskt sett till smärtor, snedbelastningar och kanske till och med huvudvärk!

En studie utförd på 350 hundar av norske veterinären Are Thoresen påvisade nackskador hos 78% av hundarna. 98% av dessa använde halsband, inte sele.


En studie utförd på 400 hundar av svenske hundpsykologen Anders Hallgren påvisade nackskador hos 91% av de hundar som utsatts för "ryck och drag" i användandet av halsband.

Även om man inte aktivt använder "ryck och drag" vid bruk av halsband blir det alltid en påverkan på hals och nacke då hunden springer runt för att snusa, hälsa, fånga ett förbiflygande löv. Hur duktig hunden än är på att gå fint blir det en onaturlig belastning vid användande av halsband.

Använd sele!
Vid användande av välanpassad sele fördelas trycket runt en större del på kroppen, som inte är så utsatt som halsen, det blir mindre obehagligt och skadligt för hunden. Hundar kan fint lära sig att det är lov att dra i en speciell dragsele, men inte lov i en Gå Fint sele.





Tänk på!
 Gå fint i koppel motiveras fram genom positiv träning.


• Skall du använda halsband skall det vara så brett att det täcker minst 2 halskotor på hunden.


• Kombinera fint halsband och användbar sele. Halsband på, med telefon- och chipnummer, och du sätter fast kopplet i selen.


• Valpen, som ännu inte lärt sig gå fint i koppel och vars nacke är extra känslig, skall bara använda sele tills den lärt sig utforska världen i lite lugnare tempo.

• En sele skall vara anpassad till just din hund, dess kroppsform och aktivitetsnivå.

• Använd vanligt koppel så hunden inte lär sig att den kommer längre ut om den drar.
 (Se blogg om Flexilina)


• Träna in gå fint i sele och en säker inkallning så hunden kan gå lös så mycket som möjligt!




Saturday, 25 February 2012

Klär Hund i Kläder?

Etiskt eller estetiskt - många hundar bör ha kläder på sig delar av året, men var går gränsen mellan nödvändigt, funktionellt och  - regelrätt djurplågeri?


Norsk Nakenhund?
Hur många raser utav de hundar du ser på gatan är egentligen avlade för att leva i Nordiska väderförhållanden? De flesta raser behöver extra hjälp när det blir kallt ute och salt på backen, men också omvänt! Flera raser blir för varma på sommaren då de egentligen är avlade för att leva i arktiska klimat, eller solbrända för att de inte längre har naturligt pigment. Det är alla hundägares ansvar att gripa in och hjälpa de hundar som behöver skydd för väder och vind!

När jag ser en Chihuahua komma trippandes på trottoaren, kämpandes mellan snö- och salthögar 4 gånger sin egen höjd, då kan jag inte låta bli att fundera på vad vi tänkte på när vi förflyttade den skälvande lilla stackaren inte bara ca + 40˚ Nord från ursprungslandet Mexico, utan även ca - 40˚ Celsius i temperatur! Självfallet behöver både den och många andra viss hjälp att överleva en vinterdag i nord...





Sol, salt, snö och storm! 
Nakenhundar och vita hundar behöver, precis som vi, skyddas från att bli solbrända med hjälp av till exempel en t-shirt.

Avel har skapat många olika slags päls utan naturligt skydd och det kan lätt bli kallt för en hund som blir våt helt in på bara skinnet, använd gärna ett regntäcke när det häller ned och håll ett gott tempo på tur för att hålla värmen.

Valpar skall naturligt sett födas på våren när det värmer upp och behöver nästan alla lite extra värme om de föds andra tider på året. De har ännu inte utvecklat fullt funktionell päls eller reglering av kroppstemperaturen.

Det är kallare närmare backen än i luften och små hundar upplever det som kallare än du gör. Frusen asfalt är mycket kallare än snö!

Korthåriga hundar har ingen naturlig isolering och behöver både värme och vindskydd, men även långhåriga hundar kan ha dålig underull och behöva täcke. 

Även en hund som håller sig varm på tur kan behöva ett värmande täcke i bilen. Annars blir den fort kall och stel när den går direkt från hög puls till stillaliggande i en kall bil. Tänk på att det inte är lika varmt bak i buren som fram där du sitter med termostat, rumpvärmare och ytterkläder på. 

På tal om bil, har du sett vad salt gör med bilen din? Gissa vad salt då gör med nakna hundtassar... Smörj in med fett, skölj av efter tur - är det illa, använd tasskydd i form av sockar eller skor.



Hanteringsträning
Allt utav halsband, selar, kläder och tasskydd skall tränas in med försiktig träning. Det är ytterst onaturligt för hunden att ha saker på sig, är man oförsiktig och tvingar hunden utvecklar den snabbt rädsla eller fobi för att bli hanterad. Sker detta visar hunden tydligt att det är obehagligt och beter sig stelt och osäkert, särskilt i närheten av andra hundar då den känner sig extra utsatt. Det kan till och med gå så långt att det blir farligt för den som hanterar om hunden tycker det är så obehagligt att den börjar beskydda sig genom att bita.

Starta gärna hanteringsträning med valpen i tidig ålder, vänj den till att du kan trä ting över huvudet, ta i tassarna och lyfta den försiktigt. När den är trygg på dig gör gärna den samma träningen med "främmade" så hunden vänjer sig vid att bli hanterad hos veterinär och i butik. Om du har en försiktig hund, se till att det alltid är du och ingen annan som tar på selar och kläder.

Form och Funktion
Lika viktigt som hanteringsträning är att du väljer produkter till din hund med rätt passform och av god kvalitet. Då hundar kommer i alla former och storlekar är det viktigt att prova sig fram till vad som passar just din hund, dålig passform kan fort leda till skador. Om du är osäker, gå till en välsorterad butik och be om hjälp.

Om du, efter god hanteringsträning och noga utvald passform, väljer ett rosa täcke i stället för jaktgrönt är det så klart helt efter din personlig karaktär och inget som skadar hunden! Precis som du kostar på dig själv lite finare ting ibland kan du så klart göra det till hunden också - med förbehåll för att det är för hundens bästa.



Tycker du det är naturligt att rulla dig i bajs?
Nej - jag tänkte väl det, och lika lite tycker hunden din att det är naturligt att ha på sig balkjolar, bikinis, tiaras och solglasögon. Utsmyckningskläder faller INTE under förbehåll för hundens bästa! Det finns ingen hänsikt att på våra hundars bekostnad klä dem ut för att du finner det sött eller humoristisk.

Det är rent egoistiskt och djurplågeri att ta på en hund kläder som inte fyller en funktion. "Canine Couture" har blivit så till den grad populärt i vissa kretsar att djurskyddsföreningar runt världen arbetar på att få till en lovgivning som förbjuder detta onödiga plågeri!

Dog-owners-dress-pets-face-prosecution, Daily Mail

Om du av en eller annan anledning inte vuxit ur perioden när barn tycker det är amuserande att  klä ut dockor och mjukisdjur.... köp en ny Barbie, inte en hund.



"Men min hund älskar att visa upp sig!"
Min personliga mening är att det är lika sorgligt med människor som exploaterar sina hundar för att få uppmärksamhet genom att färga eller klä dom ut, som det är med föräldrar som får sina uppsminkade och utklädda barn att uppträda på så kallade "pageant shows".
Båda situationer baseras sig på enbart på egoistiska skäl utan hänsyn till den ofrivilliga individens behov och önskan.  

Ja - hundar älskar vår uppmärksamhet och acceptens - och om det enda sättet att få det på är genom att ha på sig fånig utstyrsel så fogar sig hunden efter det. Men det är knappast en ursäkt för att hundägaren inte skall tillgodose hundens NATURLIGA behov för stimulans och uppmärksamhet.

Det finns ingen hund som väljer att gå uppklädd i folkdräkt ner Karl Johan på 17e Maj, hellre än att gå en tur i skogen! Låt inte mänskliga behov överskugga hundens goda natur. 


Vägledning:
Råttan, Mini Pinscher -  kläder på sig när det går under minusstrecket. Regnkläder om det är under 15 grader varmt. Hon har värmetäcke i bilen hela vintern.
Ralph, Mini Aussie - regntäcke om det regnar kraftigt. Värmetäcke i bilen på kalla vinterdagar.

Friday, 10 February 2012

ETT LIVS VÄRDE

Vem betalar priset för oseriös uppfödning?

Modehund
Ofta ser vi att det går modevågor på hundraser. Det kan ske efter att en specifik rase varit med i en populär film, tv serie eller anskaffats av en kändis.
När detta sker blir det en större efterfrågan på denna rase än vad som finns tillgänglighet på valpar, och här kommer ofta många oseriösa aktörer in i bilden. De avlar valpar enbart för att tjäna pengar och tar ingen hänsyn till varken hälsa, utseende, eller mentalitet. 
Vad får det för resultat?

Puppy Factory
Honorna blir satt kull på allt för ofta, ibland flera gånger i året. De har ingen naturlig avlastning eller vila mellan kullarna och blir då allt för stressade under graviditeten. Detta leder till att valparna får i sig för höga halter stresshormoner med modersmjölken vilket påverkar dem för resten av livet.

Stressade honor har också en tendens att tillrättavisa valparna allt för hårt, då hon inte längre har kvar den naturliga tålmodigheten. Valparna lär sig tidigt ett felaktig beteende som de lever och lär ut själva resten av livet.

Oseriösa uppfödare tar sällan sitt ansvar under de första, essentiella veckorna i valpens liv. Under denna period är det essentiellt att valpen försiktigt tillvänjs allt den senare skall tackla i livet. Om inte detta görs är det stor risk för att hunden upplever traumatiserande upplevelser och utvecklar rädsla och aggression.


Etiskt eller Estetiskt?
Seriösa uppfödare arbetar med att dokumentera och undvika sjukdomar både fysiskt och mentalt, allt detta arbete försvinner när vi blandar raser utan tanke på annat än utseende.

När vi dessutom blandar hundar med vitt skilda mentala egenskaper kan det fort gå fel. Vi vet aldrig vad som kommer ut av blandningen och kan inte garantera eller vägleda köparen på något som helst riktigt sätt .

Om vi till exempel parar en hund med anlag för att vara reserverad med en rase som har anlag för att bita sitt byte – ja då förstår ni ju att det fort kan bli farligt.



Rätt hund i fel händer
En seriös uppfödare väljer noga ut sina köpare för att försäkra sig att både hund och köpare får ett maximalt lyckligt liv tillsammans. När spekulativa individer börjar sälja valpar är det sällan all nödvändig information når ut till köparen.

Ofta förskönas hundens egenskaper, och oönskad information undanhålls. Detta kan till exempel gälla hundens behov av motion, aktivitetsnivå, ”allergivänlighet” eller den mängd pälsställ hunden behöver.


Hunden betalar priset
När efterfrågan går opp går priset upp. En blandningshund kan idag kosta mer än en rashund, bara på grund av popularitet. Att rashundar från seriösa uppfödare kostar vad de gör förklaras av att varje kull är noga planlagt och det kostar pengar i form av resor, hälsokontroller och mycket arbete

En seriös uppfödare har ofta väldigt små vinstmarginaler och arbetar med ett genuint intresse i att bevara en fysiskt og mentalt frisk ras. De har ofta väntelista på sina valpar och avlar inte fler valpar än de vet de får tryggt placerat i nya passande hem.

En oseriös uppfödare överavlar på sina honor, säljer så många valpar han kan, till vilken köpare som helst, och stoppar alla pengar i fickan.
Detta resulterar oförsvarligt ofta i olyckliga hundägare och avlivade hundar.






Ting på Finn
Med den här artikeln menar jag inte att alla blandraser och deras uppfödare är dåliga, men jag vill belysa att det finns många aspekter att ta på allvar som är långt viktigare än pengar och utseende. ALLA som är inblandade i en hunds liv måste ta sitt ansvar, sätta sig in i vad det innebär av kunskap, kostnad, moral och etik med hundens bästa som första prioritet.

Jag tycker personligen det är helt förfärligt att det köps och säljs djur som de vore ting på Finn/Blocket och motsvarande sidor. Så länge det fortgår kommer hunden aldrig få den respekt, förståelse och äkta värde den förtjänar.

Om hunden säljs som en ting,  kommer den bli behandlad som en ting, vilken man kastar när man tröttnat på den. Det skapas en ond cirkel av oansvarig försäljning, köp, omplaceringar och avlivade hundar, den cirkeln måste brytas!


 "Bluenose valp 24 000 kr. Beskrivelse 9 uker gammel bluenose klar for levering. Selges privat. Hunden som er en gutt har en utrolig fin farge. En veldig unik hund som er veldig kosete og passer inn i alle typer familier. " Finn.no



Ta ditt ansvar - gör ett grundligt förarbete, köp från en seriös uppfödare! 
Eller, om du har extra kapacitet, adoptera en hund från en seriös omplaceringsbyrå. Och tänk på att det finns nog med hundar att hjälpa här i Norden, de behöver inte, med den extra stress och sjukdomsrisk det innebär, flygas in från halva Europa.


GoodDog Center startar härmed en sida med rekommenderade uppfödare. De som önskar vara med på listan skriver under ett utförligt dokument på att de tar sitt ansvar och godkänns efter kontroll. Har du en uppfödare i Norge eller Sverige som du vill rekommendera till listan, sänd en epost till: center@gooddog.no

Tuesday, 6 December 2011

"Går det bra att de hälsar?"

Som jag önskar att jag hörde den frågan oftare! Men det sker ju så sorgligt sällan...
I hundvärlden florerar det en märklig idé om att alla hundar nödvändigtvis skall hälsa på varandra, annars blir de inte gott nog socialiserade. Dessvärre skapar dessa möten ofta det helt motsatta resultatet... Så många som 70% av de hundar jag har på utredning har problem med att de utagerar mot andra hundar när de är i koppel - nedan skall jag försöka förklara varför och hur ni undviker att hamna i samma fälla.



"Det går så fint, min är bara snäll!"
Som flockdjur är det för hunden naturligt att möta och umgås med de samma, välkända flockmedlemmarna, det är inte naturligt att möta nya individer hela tiden. I alla nya möten ligger det därför en hel del spänning i form av nyfikenhet, positionering och eventuell osäkerhet ifall tidigare möten varit obehagliga.

Så det är dessvärre inte alltid att det hjälper att din hund är så snäll så. Min hund kan vara sjuk, rädd, ha löpetid eller vara farlig - hur snäll din hund än är. Oavsett om hundarna är i koppel eller lösa är det ditt ansvar som hundägare att se till att din hund inte bara springer rätt upp till andra utan att ni har avklarat på förhand att det går fint för båda parter.
Detta för att förebygga smittospridning, att hundarna blir rädda eller skadar varann.

Vi kan aldrig med säkerhet veta hur okända hundar reagerar på varann, och det är viktigt att när de möts så är det på lika villkor. Så vad som absolut skall undvikas är att en lös hund springer opp till en hund i koppel. Den hund som då är i koppel kommer vara i underläge och det är större risk för att den försvarar sig genom att göra utfall mot den lösa hunden.



"Är det hane eller hona?"
Anledningen till att det uppstår hane-hane aggression och hona-hona aggression har också en naturlig förklaring. I det att hunden blir könsmogen startar en instinktiv utveckling och den börjar mäta sig med andra hundar av samma kön. I en naturlig flock är det bara den starkaste, friskaste och mest kompetenta hanen samt den starkaste, friskaste och mest kompetenta honan som får lov att para sig. Dessa utmärker sig genom att visa sin dominans mot andra individer av samma kön.

Den stora skillnaden från i den naturliga flocken är att hunden din möter nya flockmedlemmar varje dag. Och den har dessutom flera revir att passa på - kvarteret, parken, hytta - och överallt möter den nya, eventuella konkurrenter. Ju mer hormonell hunden är desto större risk för stress och problematik är det i samband med dessa möten.


"Men jösses, ta kontroll över hunden din!"
Hundar är av social art med en avancerad kommunikation baserad på visuella, audiella, taktila och hormonella signaler. I möten med andra hundar använder de alla dessa för att signalisera till den andra hunden att de har goda avsikter.  De går  till exempel inte rätt på den andra hunden utan lite till sidan, visar avståndsminskande och inviterande signaler så som att vika undan blicken, ha en bakåtlutande kroppsposition och vifta på svansen.

När hundar möts i band blir nästan alla dessa signaler omöjliga att visa. De tvingas rätt mot varandra på en smal trottoar, kopplet gör att kroppen får en framåtlutande, hotande position, halsbandet gör att hunden inte kan vrida huvudet och att ansiktet förvrids. Vi har dessutom tagit bort hundens allra första instinkt - att fly om situationen visar sig det minsta obehaglig.
Det är inte underligt i ett sådant möte om den ena hunden tycker att det blir allt för många otydliga signaler. Han visar då avståndsskapande och avvisande signaler som att morra, visa tänderna, skälla eller göra utfall.




Hunden lär sig snabbt att det lönar sig at utagera - då försvinner ju den andra hunden! Han har löst problemet och tar till den samma metoden så snart han känner sig hotad igen. Dessutom har vi ägare en olycklig förmåga att förstärka det felaktiga beteendet genom att själva blir arga, rycka i kopplet, gapa tyst! eller fy! och generellt bevisa för hunden att vi också är rädda. Hunden hjälper då till ändå mer så att ni tillsammans kan skrämma bort det obehagliga. Så hamnar vi fort i en nedåtgående spiral...
Läs mer om detta i "Miss-förstånd i hundvärlden"


"Vi vill inte hälsa!" 
Jag går inte runt och ger alla jag möter i parken en kram, och jag förväntar inte att mina hundar skall göra det heller! Precis som jag sätter opp avtaler för att möta vänner jag redan känner och tycker om gör jag det samma för mina hundar. Vi avtalar Playdates med fasta Playmates för att hundarna skall slippa onödig stress i nya möten och är istället vara bara glada för att se varandra.

När mina hundar också lärt sig att vi inte hälsar på andra hundar i koppel slipper jag dessutom massa onödig problematik med att hunden inte kan gå fint i band utan hela tiden drar mot mötande individer. Istället finner vi på massvis av spännande ting samman så att hundarna lär sig att i koppel är det kul att gå på tur med matte, och så leker man med andra kända hundar, lösa och på lika villkor.
Om vi möter hundvänner när vi är i koppel, men det inte är möjligt att släppa dom, så kan de efter avtal hundägarna mellan, få hälsa på varann. Men det är då viktigt att vi rör oss runt hundarna så att kopplen alltid är slaka utan att fastna i varann. Som i en liten dans!

Jag spenderar timesvis av träning varje vecka för att mina hundar skall uppföra sig ordentligt, och varje gång en hund utan träning springer fram till oss spolieras den träningen och jag får starta på nytt. Det är oerhört irriterande och orättvist att vi som anstränger oss skall straffas på grund av hundägare som INTE anstränger sig!

När jag ser en mötande hund med ägare så kallar jag in mina hundar, går jag några meter ut till sidan på stigen, byter sida på gatan eller går runt två parkerade bilar för att tydligt visa för den mötande att vi inte önskar hälsa. Också för att visa mina egna hundar att det här löser jag, de behöver inte hjälpa till.
Om budskapet inte går fram till den andra hundägaren ropar jag att "Vi vill inte hälsa" eller "Vänligen kalla in din hund". Om inte heller detta löser situationen ropar jag "VI HAR RABIES!" så brukar de försvinna... ;)

Visa hänsyn! Fråga om det går bra att hundarna hälsar! Stort tack på förhand...