Friday, 18 November 2011

Miss-Förstånd i Hundvärlden

Då jag allt för ofta möter förvirrade og förtvivlade hundägare på mina kurser og problemhunds utredningar vill jag med denna artikel försöka reda ut några vanliga missförstånd som florerar i hundvärlden. Väldigt ofta blir dessa missförstånd spridda med välmenande självklarhet av den erfarna hundägaren till den nyblivna valpägaren - var av den senare oftast lämnas mer förvirrad än hjälpt.
Är det inte märkligt att så många hundägare tror att de kan allt om din hund, dess beteende och hur den skall tränas - bara för att de har egen hund? Det är ungefär som om jag skulle gå ut och tala om för folk hur de skall laga sin trasiga bil, med argumentet att "Jag har haft Ford i många år - så bil kan jag!"

Enligt min mening är inte hunderfarenhet det samma som hundkunskap, och jag önskar att fler färska hundägare vågade lita på att med mycket kärlek och lite sunt förstånd - så blir det få missar.
Och om du har frågor om hund eller trasig bil - uppsök en person med uppdaterad utbildning!

Miss: "Du är chefen!" 
Förstånd: Nej, det är du inte - i din hunds ögon så är du ALLT og mer därtill. I relation till hunden beskrivet: en "förälder", lärare - den som tar ansvar. Den individ som leder varg - eller hundflocken är kompetent, initiativtagande, resursstark och har bästa möjliga förmåga att ta vara på flocken och se till att den har optimal chans för att överleva och fortplanta sig. Och hur duktig är inte du på det? Jag skall bevisa:
* Varje gång du går ut ur dörren för att jaga (vilket hunden så klart tror) så återvänder du med obegränsade mängder Royal Caninbyten, korvdjur och andra läckerheter som hunden själv aldrig finner  när han är ute på jakt - du är ju den mest magnifika jägaren! Dessutom delar du med dig av resurserna - det finns nog till alla!
* Du passar på reviret så att ingen i flocken blir skadad eller rädd. Riktigt duktig är du när ni skäller tillsammans mot fienden i trappuppgången. Du ropar tyst! sluta! fy! och hunden inser att här gäller det att skälla med - desto snabbare försvinner fienden upp för trappan. Vilket teamwork!
* Det är du som tar initiativ till allt - när ni skall gå ut på tur (jaga), när ni äter, när ni leker, när ni kelar, när ni sover...
* Du är kärleksfull, spenderar tid, uppmärksamhet och skapar en god relation och samarbete med hunden - det är en trygg ledare det!

Gott ledarskap kommer nedifrån och upp, inte uppifrån och ned. I en flock gäller det att motivera fram samarbete - då optimerar man överlevnad och fortplantning. Inte genom att banka, skälla och slå. Du kan inte tvinga fram samarbete - jo, det kan du faktiskt, men varför? När det är så enkelt att motivera fram istället! Din hund har en instinktiv och framavlad önskan att följa en resursstark och konsekvent individ, och om du visar dig vara just det - då vill hunden inget annat än att göra vad som helst för att vinna din gunst.


Det är bara en ting du enligt hunden har missuppfattat helt som god ledare och jägare - katter är till för att jagas! Kom igen då så tar vi den tillsammans! ;)






Miss: "Hunden dominerar dig!"
Förstånd: Det finns otaliga varianter på hur hunden "dominerar" dig, den - lägger tassen på dig, rider på dig, morrar på dig, skäller på dig, lägger huvudet på dig... ja det är ingen idé att ramsa upp fler - för de är alla fel. Dominans är nästan uteslutande baserat på resursförsvar, av partner eller annat individen anser vara en resurs. Vilken hane respektive hona på reviret är bäst anpassad till att para sig för att avla valpar? Och hur duktiga är de på att skaffa in resurser till flocken?
Trots att din hund älskar dig över allt på jorden, så vill den INTE para sig med dig, jag lovar. Hunden har full insikt att du inte är av samma art och därför lite ägnad till att avla avkomma med. Och eftersom du så generöst delar med dig av nödvändiga resurser, så är det ju inget att bråka om där heller!
Om vi skall beskriva vår relation till hunden är det, likt som i det vilda där flockledaren i de allra flesta fall är en förälder, rollen som ansvarstagande vägledare som hundägaren har.

Miss: "Du först - sedan hunden!" 
Förstånd: Vem äter först i vargflocken tror ni? Jo - valparna! Efter att flocken fällt ett byte, äter föräldraparet så mycket de kan, skyndar sig hem till valparna och gulpar upp halvsmält mat till de små. Att valparna överlever är flockens primära uppgift, då kan vi inte ha en pappavarg som glufsar i sig allt han kan utan att dela med sig. Då överlever endast han själv, och det blir inte många generationer varg vidare i skogen.
Vem går först när ute på jakt? Det är så klart den vargen som finner ett spår att följa, han tar täten och resten av flocken följer efter. Då jag är ganska överbevisad att din hund är bättre på att spåra än du är, så kan han fint gå först när ni är på tur.
MEN - det är flockledaren som tar initiativ till att gå ut å jaga och förhoppningsvis finna något att äta, och vem är det som tar initiativ till att gå ut på tur i eran flock? Just det - det är ju du det.

Miss: "Ta hunden ordentligt, för det gör honan med valparna!"
Förstånd: Nej - det gör hon inte, så det skall inte du heller göra. En frisk, mogen och balanserad hona är tålmodig, tolerant och kärleksfull. Om hon blir trött tar hon en pause från de små och låter en annan individ i flocken ta över och passa på de små en stund. I vilda vargflockar ser vi i stort sett ingen fysisk korrigering - det finns ingen mening med att riskera och skada varandra, då minskar chansen för överlevnad. Så detta lär man inte upp valparna till att göra.
Om vi ser fysisk korrigering hos varg och hund är det oftast på grund av förhöjd stress, t ex vargar i fångenskap eller hundar som avlas på för ofta eller är ensamma med valparna. De äldre individerna lär ut gränssättningar, språk och accepterat beteende - detta i form av morrning, visandet av tänder eller lösa nosgrepp. Inget som någonsin är fysiskt obehagligt. Och så snart valpen slutar upp - så får han en bekräftelse på att han förstod rätt genom en slick och mer uppmärksamhet.

Miss: "Hund som morrar biter!"
Förstånd: En hund som morrar är som en tickande bomb redo att kasta sig över dig och bita - eller? Tvärt om faktiskt - när hunden morrar förmedlar den att "backa - jag vill ha mer avstånd"! Alltså motsatsen till "nu hoppar jag på dig och biter". Ingen frisk hund vill skada eller bita en annan individ (se Miss: "Ta hunden ordentligt!"). Med signaler som att morra, visa tänderna eller skälla försöker hunden förebygga en eventuellt uppkommande konflikt - inte skapa den. 
När hunden t ex har fått ett grisöra som den tycker det är riktigt gott, så kommer han att försvara sin resurs precis som ALLA medlemmar i en flock gör, valpar som föräldrar. När hunden morrar åt dig följer han en naturlig instinkt, om du då med förstånd respekterar hunden och backar undan så behöver hunden aldrig mer morra på dig.
Om du tvärt om bekräftar hundens osäkerhet, att du inte är att lita på, genom att straffa honom och ta bort det goda grisörat, då kan jag nästan garantera att hunden nästa gång han har något gott både morrar, visar tänderna eller till och med biter när du kommer för nära.
För att bevisa för hunden att du är att lita på och att det lönar sig att släppa vad man har i munnen - träna byteshandel.

Miss: "Alfarullning!"
Förstånd: Att lägga sig på rygg är för en hund en medveten handling och det yttersta beviset på underkastelse samt viljan att över allt annat undvika konflikt. Hunden blottar alla känsliga delar som strupe och mage, och eliminerar möjligheten till att fly eller försvara sig. Och det gör individen FRIVILLIGT vid motiveringen att en äldre, starkare individ närmar sig.
Jag har under de år jag arbetat med hund och varg aldrig sett en individ gå fram till en annan, bita den i nacken för att sen slänga den på rygg - så vitt jag vågar påstå har det aldrig skett. Underkastelse motiveras nämligen fram som en medveten handling, utan tvång. Dessvärre ser jag dock allt för ofta att hundar tvingas på rygg utav ägare som tror att man på detta sätt bevisar sitt goda ledarskap.

Då denna, för hunden helt obegripliga handling, sker är det som oftast i en situation där hunden redan är osäker, t ex morrar på en annalkande hund för att visa att "håll lite avstånd - vi vill inte ha en konflikt!" (se Miss "Hund som morrar biter!"). Om ägaren då, i stället för att stötta hunden och se till att det obehagliga försvinner (enkelt gjort genom att säga - vi hälsar inte i koppel!), bryskt lägger hunden i backen - ja då inser ju hunden att du som ansvarstagare i vart fall inte är till någon hjälp i situationen. Tvärt om - du blir spänd, rädd och gör hela flocken försvarslös genom att ta bort möjligheten att fly eller försvara sig. Hunden lär sig då snabbt att nästa gång den ser en hund så är bäst att ta det säkra före det osäkra och hjälpa till på riktigt - den visar tänderna och skäller allt den kan så att den andra hunden försvinner fortare än kvickt.
Et Voilá! - så har vi gått från en fullt normalt agerande hund till en utagerande hund...



Miss: "Låt dom ordna upp i det själva!"
Förstånd: "Bara låt hundarna slåss, de ordnar upp i det själva!"Jaha - och om din son i skolan blir mobbad och slagen så förväntar du dig att det ordnar han upp i själv? Mobbarna är 3 år äldre och dubbelt så starka, men det får han bara lösa själv? Knappast... Och då ser barn ända ganska så lika ut!

Teorin är i detta fallet faktiskt sann, som nämnt ovan är canine arten en grupp som undviker konflikter och skapar relationer og samarbete - om de har lika förutsättningar!
Men vad händer när vi avlat fram hundar från 1 kg till 100 kg? Med så mycket hår att man inte ser vad som är fram eller bak? Nosar som är så intryckta att det ser ut - och låter som hunden morrar konstant? Kuperade svansar och öron? Kläder, koppel, löptid, nya revir, smärtor, sjukdomar... Listan kan göras lång på anledningar till varför hundar inte längre har lika förutsättningar.

En glad lekinvit från en Boxer kan upplevas som en rena överfallet för en Tax, och ett exalterad skall från en Chihuahua kan lätt skrämma slaget ur en förbryllad Grand Danois.
Det är vi som genom medveten avel gjort situationen väldigt onaturlig för våra hundar - så det är vårt ansvar att medvetet lära våra hundar att socialisera hövligt. 

Miss: "Hunden måste hälsa på alla andra hundar för att socialiseras!"
Förstånd: När jag går ut i parken så har jag inte för vana att gå fram till alla jag möter, hälsa och ge dom en stor kram. Gör du? Nej, tänkte väl det - och jag anser inte att mina hundar skall göra det heller! När vi går på tur samman så gör vi just det - går samman i slakt koppel i samma takt och med samma mål.
Jag vill inte att mina hundar skall släpa mig runt för att hälsa på allt av 2- eller 4 bent som är i parken, jag vill att de har kontakt med mig. Sen är det så klart upp till mig att vara kul nog att gå på tur med!

Möten mellan hundar i spända koppel leder också snabbt till spända möten, med stor risk för språkproblem och missförstånd. Ett nästan garanterat sätt att skapa ett av de allra vanligaste problemet hos hund: utagerande i koppel.
Precis som jag hellre bjuder in vänner som jag tycker om och har mycket gemensamt med, låter jag mina hundar leka med vänner de känner sedan innan. Bjud in Playmates på Playdates och hunden din uppskattar både turen med dig på väg dit, och leken med sina goda kompisar.
Läs mer om detta i "Går det bra att de hälsar!"

För kurs i samarbete, belöningsteknik, passering, socialisering, kontakt, byteshandel, sluta skälla.... Ta kontakt! www.gooddog.no

9 comments:

  1. Godt innlegg Tess! Vi trenger flere som deg her i gameldagse norge

    ReplyDelete
  2. Ja, slik kan det sies :-)

    /Hanne

    ReplyDelete
  3. Veldig bra skrevet!

    ReplyDelete
  4. Hear hear! Eg låne denna te bloggen min eg!

    ReplyDelete
  5. Åisann! Her var det satt ord på mye av det jeg praktiserer med min flokk,- og predikerer til mine valpekjøpere! Du verden så positivt! Denne bloggen vil jeg linke til og også anbefale kurs:-))

    ReplyDelete
  6. Tack för goda ord och för att ni sprider! Glad om så många som möjligt får rett ut missförstånd och myter. Då slipper jag arbeta som Hundpsykolog och kan bara jobba förebyggande!
    Eva - jag håller på att sätta samman en lista över rekommenderade uppfödare/oppdretter i Nor/Sve och du verkar var ansvarsfull med rätt inställning! Hoppas du vill vara med på listan, för mer info sänd mig gärna en epost til center@gooddog.no

    ReplyDelete
  7. Veldig godt skrevet og noe som vi aldri kan si for ofte på våre kurs.

    ReplyDelete